VAD ÄR MODERN PSYKOANALYS?​

​

Modern psykoanalys står i den klassiska psykoanalytiska traditionen, men har ett vidare fokus. Den klassiska traditionen riktade främst uppmärksamheten mot det omedvetna, barndomens betydelse och de inre konflikter som kan prägla ett liv. Modern psykoanalys för detta vidare och undersöker också det som sker här och nu: i relationer, i kroppen, i språket och i människans möte med den värld hon lever i.

 

Analysen blir därmed ett arbete där historia, nuvarande liv och framtid hålls samman. Den söker förstå hur tidigare erfarenheter fortsätter att verka, hur de tar form i dagens relationer och hur en annan rörelse kan bli möjlig.

 

​​​​​​​​​​​​

HUR GÅR DET TILL?​​

​​

Jämfört med den mer klassiska bilden av psykoanalysen finns här en större rörlighet i formen. Analytikern kan vara mer aktiv i samtalet, och man kan välja att sitta i fåtölj eller ligga på divan, beroende på vad som bäst tjänar arbetet. Samtalen kan också bedrivas med olika frekvens. Vissa kommer en gång i veckan, andra flera gånger i veckan. Formen bestäms utifrån vad arbetet kräver och vad som är möjligt i den enskilda livssituationen.

​​​​​

​​

​

VAD KAN PSYKOANALYS LEDA TILL? 

​​

Psykoanalysen erbjuder tid, kontinuitet och en möjlighet att närma sig det som annars lätt förblir upprepat, ordlöst eller svårt att förstå. Över tid kan sådant som tidigare bara upplevts som öde, nödvändighet eller personlig brist börja framträda på ett annat sätt.

 

När det blir möjligt att förstå något av det som styrt livet från det fördolda, kan också relationen till det förändras. Det som tidigare återkom som tvång, låsning eller självförlust kan börja få språk, mening och riktning.

 

Det öppnar för större inre frihet, fördjupad självkännedom och en mer medveten relation till sig själv, till andra och till livet självt.

​​​​​​​

​​​​​

​​

​​​​​​​​​​​​VAD SKILJER PSYKOANALYSEN FRÅN ANDRA BEHANDLINGS OCH UTVCKLINGSFORMER?

​

Man kan förenklat dela in området i tre olika traditioner: psykologi och psykoterapi, psykiatri och psykoanalys.

 

Psykologer och legitimerade psykoterapeuter verkar inom vårdens reglerade område. Där handlar arbetet ofta om att utreda, behandla och lindra patienters psykisk ohälsa. Det kan innebära diagnos, behandlingsplan, samtal, övningar och olika former av psykoterapeutiskt arbete. Psykiatrikern är läkare och arbetar med den medicinska sidan av psykiskt lidande, till exempel diagnostik, läkemedel och psykiatriska bedömningar.

 

Psykoanalysen utgår från en annan förståelse av människan. Den kan också ta sin början i lidande, ångest, nedstämdhet, relationssvårigheter eller återkommande livsmönster. Men målet är inte enbart att minska symtom. Analysen söker det som ligger bakom lidandet: de omedvetna konflikter, begär, försvar, bindningar och upprepningar som formar människans liv.

 

Den som går i psykoanalys kallas traditionellt analysand. Det markerar en annan position. Analysanden är inte främst någon som ska botas av en expert, utan någon som tillsammans med analytikern undersöker sitt eget liv, sitt eget lidande och sina egna möjligheter. Psykoanalysen frågar därför inte bara vad som är fel, utan vad något betyder. Den frågar inte bara hur lidandet kan minska, utan vad människan vill, vad hon försvarar sig mot, var hennes begär har bundits och vilket liv hon ännu kan göra möjligt.

 

På så sätt rör sig psykoanalysen både i ett kliniskt, existentiellt och filosofiskt register. Den är ett arbete med det omedvetna, men också med frihet, ansvar, vilja och livsriktning. Man skulle kunna kalla den en själens filosofi, men också ett konkret arbete med att återta möjligheten att leva mer i enlighet med sin egen vilja.​​​​​​​​